Berglins har fått till det med LCHF

Bilden har jag hämtat från SvD, och det är som sagt Berglins som är upphovet till den.

Haha! Ja! Smal kan man nog bli med LCHF, bara man inte proppar i sig för mycket fett. För kalorier är ändå alltid kalorier. Äter man fler än man förbränner så blir man inte smalare. Tvärtom.
Och sen har vi det där andra....
Vitaminer, mineraler, antioxidanter, enzymer, basbildande ämnen...
Men det tar vi en annan gång.

Nå! Kan sallat läka fibromyalgi?

Ja, jag är böjd att svara JA på den här frågan. Även om man givetvis även måste ta med i beräkningen att fibromyalgi har väldigt mycket med stress att göra.
Kvarstår den stress i ens liv som ligger bakom fibromyalgi, utbrändhet mm, kan kanske inte en ändring av kosten göra en frisk, men sannolikt kommer en förändring åtminstone att lindra besvären betydligt.

Nu har det gått 2,5 månad sedan jag förändrade min kost till att innehålla betydligt mer färsk frukt och råa grönsaker. Inte minst den typ av sallad som är gröna blad av olika sort. Jag har alltså inte valt att äta salladskål, eller isbergssallad annat än i vissa blandningar, även om det inte är fel på något vis. Istället har jag valt bladspenat, ruccola, machesalld m.fl sorter. Ju intensivare, mörkare grön färg på bladen, desto bättre. Det finns utmärkta salladsblandningar i butikerna, många av dem redan färdigsköljda.
Och jag mår helt klart fysiskt bättre. Mindre smärta, inte lika trött, bättre koncentrationsförmåga, magen och tarmarna fungerar bättre och - min personliga bästa vinst med det hela - är inte längre lika stel och benägen för yrsel. (Den typ av yrsel som har med stela muskler och leder att göra.


Då har jag ändå inte tagit steget fullt ut och ätit enligt en strikt Rawfooddiet. Alltså enbart rå, oupphettad mat. Jag resonerade nämligen som så, att jag nog skulle må lite väl dåligt om jag la om kosten så radikalt från ena dagen till den andra. Kan även vara svårt att hålla fast vid en ny kosthållning om man förändrar sina vanor alltför abrupt. Nå, en del kan, men jag har inte den läggningen att jag skulle klara av det.
Dessutom kan det vara bra sett ur ett längre perspektiv att skynda långsamt. Lägg till en nyttig sak i taget så kroppen hinner vänja sig efterhand. Även ett barn vänjer man vid nya smaker och konsistenser med en sak i taget. Detta gäller även vuxna magar.

Första tiden, faktiskt 1,5 - 2 månader nånting, var väldigt turbulent med magkatarr och illamående. På vissa sätt mådde jag sämre än innan. Men  jag hade förväntat att något skulle hända som kanske inte var helt trevligt, och eftersom jag som positiva inslag gick ner några kilo i vikt och blev både piggare och klarare i tankarna, var det ju klart och tydligt att något positivt hände i kroppen tack vare all sallat och annat grönt.

Jag blev onekligen en smula förvånad över att jag blev så behagligt och varaktigt mätt av det jag åt. Även jag har ju tagit intryck av LCHF och har också sedan långt innan  LCHF dök upp i det allmänna medvetandet, känt till att protein mättar länge och håller kroppen med låga blodsockersvängningar.

På kuppen blev det så att jag rent generellt åt mindre mängd mat och mer vegetariskt. Även det jag lagat till i form av risotto eller grytor eller annat. Det mår jag bra av, har jag tydligt märkt.

Jag vill inte skrika här om att detta är det enda rätta sättet att äta. Var och en av oss är en unik individ som själv måste finna ut vad vi mår bäst av. men rent generellt anser jag att LCHF-rörelsen vuxit sig lite väl stark, och dess mest extrema form är snarare hälsovådlig än nyttig. På längre sikt sett alltså.
Däremot kan det säkert finnas en och annan som verkligen mår bra av en mer proteinrik kost, liksom att det kanske rent av kan vara nödvändigt med en period av en extremt låg GI-diet för att balansera upp gamla, dåliga sockerrika kostvanor. Men en stadigvarande kost praktiskt taget helt utan vegetabilier tror jag inte på.

Att jag pratar för en mer  vegetariskt inriktad kost, ska inte förstås aom att jag anser att socker och andra snabba kolhydrater skulle vara bra. Tvärtom! Jag hävdar fortfarande att raffinerat socker, vitt raffinerat vetemjöl och andra processade "förädlade" varor inte är ägnat som människoföda!

Ät naturliga rena råvarar! Så lite behandlade och förändrade som möjligt!
Låt också bli alla mejerivaror. Komjölk är inte heller avsett som människoföda, och framför allt inte alla dessa underliga yoghurtsvarianter i miniförpackningar som snarare är godis än mat.

Ett betydligt bättre alternativ om man vill ha fruktyoghurt är att åtminstone ta naturell yoghurt och själv blanda i bitar av frukt. Det är bra mycket nyttigare och mycket, mycket godare.







För 1,5 vecka sedan vaknade jag med svidont i halsen (ett barnbarn som smittat mig) och det utvecklade sig till en urtrist brakförkylning. Sängläge med andra ord. Nå, sånt händer men nackdelen var ju att det mesta av den frukt och de grönsaker jag hade hemma tog slut. Några morötter låg ensamma och dansade i grönsakslådan. En kväll drabbades jag (i abstinenes költåg?) av ett vansinnigt sug efter grillad kyckling, och i fredags tog jag tag i mig och cyklade bort till Ica.
Så till fredag middag proppade jag i mig alldeles för mycket kyckling, till lördag frukost åt jag macka med ett jättelager leverpastej. Under dygnet som  gick från första kycklingtuggan åt jag också tre fyra ägg och ännu en omgång kyckling.
Jag fick inte bara ont i magen, utan i flera dygn efteråt har jag nu varit stelare, tröttare och haft mer ont i muskler och leder. Trots att jag även hade ätit apelsiner, sallat, körsbärstomater och annat i grönsaksväg.
Kan inte, hur gärna jag än skulle vilja, skylla på förkylningen för det.

Nu har jag köpt mera grönfoder och tänker att det nog är dags att ta den här Rawfood-dieten till nästa nivå. Alltså ännu mer grönsaker och mindre tillagat och mindre kött i kosthållningen. Jag tänker inte, åtminstone inte ännu, bojkotta allt animaliskt och allt tillagat och bara knapra råkost. Men jag känner att det är dags för en ökning av intaget enzymer, antioxidanter och basbildande föda.

Och det är otroligt gott med sallader!
Prova med att inte bara äta sallad, tomat och gurka, utan blanda i små buketter av rå broccolli, tunt skivade strimlor av färsk fänkål, bladselleri, rårivna morötter, avocado och - naturligtvis - cashewnötter, valnötter, pinjenötter, sötmandel....
Och som ytterligare mättnadsfaktor - kidneybönor, kikärtor eller andra baljväxter!

Fruktsallader med olika nötter i är gott, näringsrikt och mättande. Och inte bara som mellanmål! Frukt till frukost och sedan enbart frukt under hela förmiddagen är Rawfoods råd nummer ett.

Mera om - Kan Sallat läka Fibromyalgi?

Första inlägget om Sallat och Fibromyalgi hittar du HÄR. 

Allt skrivet om Sallat och Fibromyalgi finns HÄR på en egen temasida, samt på HEMSIDAN

Det hade gått 5 eller 6 dagar av min första enkla kostförändring, när min bäste vän på jobbet dängde en bok i händerna på mig och sa: "Jag tror du kanske skulle kunna ha nytta och glädje av den här! Läs och berätta sedan för mig vad du tyckte."

Boken han så lämpligt och vältajmat presenterade för mig, var Harvey Diamonds "Lev utan smärta" med underrubriken:
"Förstå orsaken till: led & muskelvärk, magbesvär, huvudvärk, trötthet och mycket mer...
och hur du besegrar dem på ett naturligt sätt"

"Fit for life" mumlade jag och sa sedan högt: "Honom känner jag till! Jag vet vad han står för och har läst hans bok Fit for life. Har den hemma förresten. Och det är ju lite åt det hållet som jag börjat äta nu."
Jag tog hem boken och slukade den!

Jag skulle vilja rekommendera den till var och en som har problem med hälsan. Som Diamond skriver på första sidan, är det en bok för den som lider av "artrit, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, huvudvärk, lupus, och mycket mer."

Men nu när jag har läst den och delvis ätit enligt rekommendationerna, och i en hel vecka försökt att skriva något om den, finner jag att det är jättesvårt. Hur skriver jag en recension om en sådan här bok? Hur skriver jag om att äta sallad och avocado och cashewnötter - och en hel del annat som smakar hur bra som helst  - morgon middag kväll, och övertygar om att det är en bra idé?

För under de 6 veckor som gått sedan jag var hos doktorn och bl.a. tog EKG, har jag - trots en smula bumpighet på vägen i form av mindre sköna reaktioner på dieten (berättar om detta vid ett senare tillfälle) - blivit piggare och gladare, börjat kunna cykla och promenera igen så smått, smärtan har vikit undan en del,och till och med den där jävelusiska stelheten har minskat. Visserligen har jag fortfarande ont, och stelheten är där så jag har fortfarande hemska morgnar och får tänka mig noga för hur jag rör mig - eller inte rör mig. Men ÄNDÅ! Det har lättat i min kropp! Jag har också bättre ork och lättare för att såväl ta mig för ett och annat, liksom att jag fått tillbaka en del av min koncentrationsförmåga. Jag märker ju till exempel att jag har börjat få idéer igen till skrivande, och en del av dessa idéer orkar jag till och med förverkliga.

Dessutom har jag gått ner sisådär 3-4 kg i vikt. På köpet! Som bonus!

Det jag äter är godare än det jag åt tidigare! Jag blir behagligare mätt, och mättnaden håller i minst lika länge som när jag åt en massa animaliskt protein. Jag är numera sällan sugen så där på "något". Choklad längtar jag inte speciellt mycket efter, inte kaffe heller. Utom de där båda dagarna då jag hade grillat tre kycklingklubbor och åt två ena kvällen och en till lunch dagen därpå. Oj vad jag pimplade kaffe de där dagarna! Undrar varför det var så?
Och cigaretter har jag bara skänkt några ytliga tankar vid ett par tillfällen. Mitt periodrökande har jag velat bli av med länge eftersom jag mått så dåligt av det. Vem kunde ana att sallat skulle få bukt med det!

Tja! Så det jag bästa kan göra är väl att skriva om vad jag gör, hur jag gör, vad jag äter och hur jag mår av det. Men just nu - bara ytterligare lite info!

Vad som gäller, är att man ska äta massor av FÄRSK FRUKT OCH RÅA GRÖNSAKER! På det sättet får man i sig vitaminer, mineraler, antioxidanter och naturliga enzymer- för det är detta som är vägen till hälsa. Det behöver inte alls vara krångligt. Man äter av det som finns i butikernas grönsaksdiskar. Man behöver inte handla i specialbutiker eller hälsokostaffärer. Det är vanliga salladsblandningar det är frågan om. Samt förstås tomat, gurka, paprika, zuccini, stjälkselleri, fänkål, spenat, morötter - äh! Titta er runt i diskarna! Välj och vraka och stoppa i er.

Nej det behöver inte bli dyrare för matkontot. Automatiskt äter man mindre av det andra, och om man tänker ett steg till, slipper man snart lägga ner en massa pengar på smärtstillande, antiinflammatoriskt, blodtryckssänkande, sömnpiller, lugnande, den där knäppa medicinen man ibland ger fibromyalkiker som egentligen är avsedd för epileptiker...
Ja! Behöver jag säga så mycket mer! Till och med kosttillskotten kan man minska på!
Vad har ni att förlora? Mat ska man ju ändå ha! Så varför inte låta maten vara ens medicin!
 _ _ _ _

Den här lilla recensionen av boken fann jag på 5code där den även finns att köpa, liksom på adlibris (142 kr där, ingen porto kommer till)

Denna banbrytande bok kommer att bli till stor glädje för alla som längtar efter att lära sig hur man kan övervinna artrit, fibromyalgi, lupus, kroniskt trötthetssyndrom och andra slags smärtor, istället för att bara lära sig leva med dessa sjukdomar och bekämpa dem med farliga mediciner. Detta är inte bara en genomgång av problemen och en hjälp för hur du skall hanterad dem, utan den ger dig en genomförbar plan för tillfrisknande.

Boken förser dig med de efterlängtade svaren på hur du kan övervinna dessa problem så att du kan leva ett smärtfritt liv med mer energi. Förutom detta kommer du att få lära känna ett naturligt alternativ till antiinflammatoriska mediciner nämligen enzymer som minskar inflammation utan att ge några som helst biverkningar.
Ord. Pris: 189 Kr

149:- 

I boken tar Diamond upp vikten av att få i sig tillräckligt av inte bara vitaminer och mineraler, utan även av enzymer. Och enzymer finns bara i levande föda. Alltså mat som inte tillagats. Varken kokts, stekts eller grillats. Ingenting får hettas upp till mer än 40 grader. Det behöver inte innebära att man enbart måste äta färsk frukt, råa grönsaker, groddar och nötter och mandel. Man kan även äta tillagade rätter - om man vill göra det.
Men han rekommenderar åtminstone ett par saker:

• om man inte vill gör någon annan förändring i sitt ätande, så ta åtminstone som vana att äta enbart färsk frukt under förmiddagarna. Enbart den förändringen kan göra underverk
• ät åtminstone hälften av totala mängden mat i form av levande föda. Sallat, tomat, paprika, gurka etc
• att en vecka per månad, eller en dag per vecka, enbart leva på levande föda

Det är väl inte oöverstigligt?

Jag kommer att skriva inlägg då och då om vad jag äter och hur jag mår av det. Följ etiketten "Sallat och Fibro", för vanliga blogginlägg, eller läs under länken Sallat och Fibromyalgi som ligger uppe bland temasidorna, eller på Hemsidan.

Lycka till!
önskar Sallatoholicken Ninna (ni kan inte ana så gott det smakar med späda spenatblad)

Hon fick vänta i tio år!

Eva Mandelqvist från Borlänge - Foto Ingvar Karmhed

Jag hoppar kort in här med ett annat inlägg än det jag planerat och jobbar med, men som även får illustrera hur den vanliga läkarvetenskapen missar att under åratal ställa rätt diagnos. Till helt onödigt lidande för patienten.

Jag kan inte låta bli att tänka att en alternativ hälsokonsult, till exempel en zonterapeut, betydligt snabbare hade funnit orsaken och dessutom kunnat ge adekvata kostråd.


Tio år i väntan på en diagnos
"Det tar i genomsnitt nästan tio år för en glutenintolerant att få sin diagnos, visar ny forskning från Umeå universitet. Tusentals personer mår dåligt i onödan och riskerar allvarliga följdsjukdomar, anser Svenska Celiakiförbundet" Läs mer...

Att behöva gå i upp till 10 år innan man får en diagnos, tycker jag är horribelt. Det är inte så lätt för den enskilde, alla har inte de kunskaper som behövs för att själv förstå vad som är fel och man litar på läkarna. Att sedan läkare lättvindigt tar till "diagnoser" såsom stress eller psykiska problem, är ännu mer horribelt. En liten klapp på huvudet "Det är här inne det fungerar fel..."

Nej jag menar inte att läkare i gemen är okunniga eller slarviga eller överlägsna. De allra flesta är seriösa och har gedigna kunskaper i det de fått lära sig. Men i allmänhet vet de inte så mycket om hur kosten påverkar våra kroppar, och inte tillräckligt om hur matsmältningssystemet fungerar. Till det behöver man en specialinriktad utbildning såsom till dietist eller ännu heller nutritionist.

Däremot borde de veta mer än vad många tycks göra. Att ordentligt undersöka eventuella fysiologiska orsaker borde vara det första en läkare tänker på. Men så är det långt ifrån alltid.

Jag är själv glutenintolerant och därtill veteallergiker men fick själv ta tag i för att bli åtminstone lite tagen på allvar. Men när jag väl kom dithän att man tog prover, så hade jag inte ätit några sädesslag alls på såpass lång tid att det inte syntes nåt anmärkningsvärt på provsvaren. Grundförutsättningen är nämligen den att problemen måste vara aktuella för att det ska synas något. men inte ville jag börja äta vete igen under X antal månader bara för att det skulle synas på provsvaren.

Gluten påverkar tunntarmen på så sätt att flimmerhåren som normalt ska ta upp näring förstörs. Framför allt på barn orsakar detta näringsbrist och i värsta fall blir inte bara blodvärdena dåliga, även tillväxten kan stanna av.

Om man drabbas av Celiaki som vuxen kan det vara svårare att se det. Blodvärdena anses vara inom det normala spektrat och ingen omotiverad viktminskning kan påvisas. Symptomen kan vara sådana som gasbildning, illamående, magknip, diaréer som ibland varvas med förstoppning, klåda i ändtarmsöppningen mm (mer om symptom här) men mer sällan i direkt anslutning till att man äter något med gluten i.

Med symtptom som dessa och de som även Eva Mandelqvist berättar om, borde ingen avfärdas med att det hela bara är frågan om stress utan att någon ordentlig undersökning först kunnat utesluta andra orsaker.

Kan sallat läka fibromyalgi?

Jag har haft fibromyalgi i ett flertal år, och det brukar ju gå lite upp och ner med hur man mår.
De senaste månaderna har jag mått riktigt ruskigt dåligt.

Liksom många andra som mår dåligt, har jag förstås försökt hitta lösningar och bot. Jag har hela tiden vägrat acceptera en kronisk sjukdom. Jag ska bli frisk, har jag tänkt, men hittills misslyckats. Men jag vill inte ge upp! Oftast inte, i alla fall.

Jag anser att den sjukdom eller ohälsa man fått och som inte totaltförstört något i kroppen - ett avkapat ben lär inte växa ut igen för att ta ett drastiskt exempel - måste också kunna fås att försvinna igen. Om man bara ger kroppen rätt förutsättningar är den fantastisk nog och helt kapabel till att kunna läka allt.

Kruxet är nog bara det, att vi inte förrän det gått alldeles för lång tid blir medvetna om en sjukdom eller ett syndrom. De tidiga små signalerna ignorerar vi. Vi vet faktiskt ofta inte ens om att det är kroppen som signalerar att något håller på att gå fel. Vi tänker att livet är så här. Lite ont i huvudet då och då. Det kliar på huden. Man har snuva och skyller kanske på nån allergi. Inget att göra något åt. Livet är sådant.

När det börjar bli besvärande går vi till doktorn, men där hittar man inget fel på oss. Inga prover visar något konstigt. Kanske lätt förhöjt kolesterol. Liten smula för högt blodtryck. En släng av magkatarr. Hjärtat slår dubbelslag ibland. Vi får rådet att ta det lite lugnare. Minska på stressen. Så får vi kanske något att hämta ut från apoteket.

Inte förrän vi sitter där med smärta i hela kroppen eller något annat mer eller mindre handikappande, blir vi till fullo medvetna om att problemet kanske är allvarligare än vi trott. Och den medicin vi får hjälper inte. Lindrar kanske - i bästa fall - men tar inte bort grundorsaken. Man blir inte frisk. Istället mår man bara allt sämre.

~~~~ ~~~~ ~~~~

När det gäller fibromyalgi har jag stött på ett flertal teorier om vad som är orsaken.
En kvinna menade att det orsakas av Candida albicans, en svamp som normalt finns i vår bakterieflora, men som har tagit över och skapat obalans i kroppen.
Detta är inte alls ologiskt eller otroligt och boten den här kvinnan förordade var att under 2 - 6 månader dricka aloeverajuice och vitlökssaft (Jo. Pressad rå vitlök.) Givetvis skulle man också utesluta socker och vitt bröd (något jag ändå inte äter).
Jag drack vitlökssaft och aloeverajuice i 2,5 månad men det enda det gav mig var förbaskat ont i magen.
Men det fungerar tydligen för en del. (Kan det skada?)

Men om orsaken hade varit så enkel som Candida, kan man undra varför inte läkare som rutin ger fibromyalgipatienter ett lagom antal doser av någon svampdödande medicin. Diflucan till exempel. Då hade man ju snabbt haft problemet ur världen. Eller?

Annika Dahlkvist menar att LCHF-kosten botade hennes fibromyalgi, och det kan visst vara så. Personligen har jag nog aldrig kommit att må så dåligt av en specifik mathållning, som jag gjorde när jag provade LCHF. Men vi är alla olika och mår bra av olika saker, och så måste det få lov att vara.

Andra åter förordar ingefära, gurkmeja, Litomove, omega 3 eller annat som hälsokostaffärer och olika naturterapeuter kan erbjuda. Det finns zonterapi, olika typer av massage, yoga, ayurveda, homeopati - ja en uppsjö av olika teorier och behandlingar.

De enda personer jag under åren läst om som blivit av med sin fibromyalgi, är de som gjort radikala förändringar i sitt liv. Kanske har de anammat den psykiska biten, stressen är ju en betydande orsak, och gått ur ett nedbrytande förhållande eller sagt upp sig på ett jobb de vantrivts med.
Eller som en kvinna jag för många år sedan läste om i tidningen Hälsa. Hon hade brutit helt med sitt gamla liv. Flyttat till Hawaii, blivit vegetarian och gått på regelbunden massage. Undrar hur det är med henne nu för tiden?

Många preparat kan lindra. I form av droppar, kapslar, tabletter, örttéer, juicer, extrakt. Inte tu tal om det. Litomove nyponkapslar, har jag funnit ge utmärkt lindring. Ingefära fungerar (utrensande), liksom gurkmeja (inflammationshämmande). Och glöm för allt i världen inte vitlök!

Omega 3 är nödvändig för många av kroppens funktioner och har dessutom en antiinflammatorisk effekt. För övrigt har hälsobranschen många preparat att välja emellan som är alldeles utmärkta.


Har ni förresten lagt märke till, att allt jag hittills skrivit även involverar att man blir tvungen lägga ut pengar för något extra man behöver köpa? Varor eller tjänster! Något man kanske borde fundera lite över. Tycker ni inte?

~~~~ ~~~~ ~~~~ 

Skolmedicinen förser oss med mediciner tillverkade och distribuerade av (vinstdrivande) läkemedelsföretag. Vi får antiinflammatoriska fast man säger till oss att fibromyalgi inte är inflammatoriskt (vilket är bullshit, de enda värktabletter som hjälper är Ipren, Naproxen och liknande NSAID alltså antiinflammatoriska). Förutom smärtstillande kan vi också mycket väl få utskrivet blodtryckssänkande, muskelavslappnande, lugnande, uppiggande, insomningsmedel.... och en mängd andra gifter som på sikt gör mer skada än nytta.

Men jag har inte mött eller hört talas om någon som blivit frisk med hjälp av smärtstillande eller inflammationshämmande, med blodtrycksänkande eller muskelavslappande, med lugnande eller ångestdämpande. De lindrar i bästa fall. Dövar. Men friskare blir man inte. Snarare tvärtom. Efter ett antal år söker sig många vidare till den alternativa medicinen, då de bara mår sämre och sämre med den moderna traditionella. De som inte mår så dåligt att de gett upp förstås, och sitter och knaprar tabletter på löpande band och tar död på sig den vägen. Eller som aldrig ens tänkt på att ifrågasätta farbror doktorns råd och recept.

Vi är en guldgruva för läkemedelsbolagen, så det är klart att DE inte vill att vi ska bli friska.

Jag har alltid ansett att varje person med fibromyalgi har sin egen unika kombination av orsaker till syndromet, och även sin alldeles egna unika möjlighet till läkning. Vissa blir friska av vitlökssaft och aloeverajuice, andra genom att skippa en sockerrik diet och äta enligt LCHF.
Vilken är din väg?
För andra åter ser det kanske mer hopplöst ut. Lindring, men sällan någon bot. Eller?

 Har ni för övrigt tänkt på, att de flesta alternativa läroteser är tusentals år gamla - örtmedicin, zonterapi, akupunktur, schiatzu, ayurveda, etc etc - medan vår moderna medicinvetenskap endast har några hundratals år på nacken. Kanske kan man rent av säga att den först blev något att "räkna med" från mitten av 1800-talet nån gång, och kanske särskilt från förra sekelskiftet. La belle epouque på mer än ett sätt. (HA!)

Nej, jag har inte brytt mig om att kolla upp några exakta årtal. Det är inte så viktigt i det här sammanhanget. Men det var faktiskt inte särskilt länge sedan läkare gick direkt från obduktioner till förlossningar, utan att ens tvätta händerna däremellan. Det var heller inte särskilt länge sedan personer såsom t.ex Marie Curie, Röntgen, Pasteur med flera gjorde sig kända över hela Europa och än vidare.

 ~~~~  ~~~~  ~~~~

För lite drygt en månad sedan, kände jag att jag stod inför ett allvarligt val. Jag mådde så dåligt, att livet rent ut sagt var som pest OCH kolera. Hade fruktansvärt ont. Var fruktansvärt stel. Hade ingen ork och minimal koncentrationsförmåga. Orkade inte ens göra sådant som jag normalt tycker är roligt. Skulle det vara på det här viset resten av mitt liv, vore det lika bra om resten av mitt liv blev så kort som bara vore möjligt!

Eller också kunde jag göra något åt det hela.

Ändra på de stora sakerna kunde jag ju inte göra. Politiker och deras beslut om sjukförsäkringar, utförsäkringar och "arbetslinje" kunde jag ju inte byta ut. Något jobb kunde jag inte gå till en arbetsgivare och tvinga mig till. Kunde ju knappt gå någonstans förresten. 

Vinna på tips eller lotto eller hästar skulle jag inte heller kunna räkna med - ja det vet vi ju alla hur lätt DET är, dessutom är det sällan eller aldrig som jag satsar pengar på något sådant - så det där med att bli rik snabbt var ju en ganska så utopisk tanke. Hade annars varit trevligt.

Och att få publicerat nåt jag skriver! Hehe! Jag skriver ju inte ens något nytt skönlitterärt för närvarande och har inte gjort på ett bra tag, så ett och annat blogg- och hemsidesinlägg var väl vad jag i bästa fall kunde hoppas på att prestera.

Vad kunde jag göra då för att åtminstone må lite bättre resten av det liv jag har? Oavsett om det blir för 20 år till eller för bara en vecka. Tja, det primära vore ju faktiskt att åtminstone kunna må drägligt! Hoppet om att bli av med fibromyalgin helt var inte särskilt stort. Men att kunna ta en promenad på nån halvtimme åtminstone, cykla den jämförelsevis lilla rundan ner till stranden och hem igen, sitta på en vanlig stol länge nog för att hinna dricka en kopp kaffe! Kanske rent av ha ork att umgås med någon då och då. Vore det för mycket att hoppas på?

I bakhuvudet hade kunskaperna bultat på ett bra tag. Det var kroppen som skrek åt mig vad jag borde göra. ATT jag borde göra NÅGOT! "Du är fullproppad med slaggprodukter, toxiner, översyrlighet och är jävligt i obalans" - skrek den. Ayurvedadelen av mig skrek lika högt: "Du har ju en obalans som inte är av denna världen! I ALLA doshorna!"

Jag hörde skriken och sa "jaja" så där lite nonchalant som att jag minsann veeeet - men glömde det sedan och stekte krögarpytt till lunch. Firade helgen med choklad och cigaretter.  

Äpplena låg i skålen tills de endera krympte bort eller ruttnade. Päronen blev till mos i min väska och bananerna svartnade. 

Broccolin gulnade, gurkan blev gulseg, tomaterna möglade, kålrötter och selleri blev sega och beska, och morötterna kunde man nästan knyta ihop. Om jag nu ens köpte några grönsaker förstås.

Jag levde ett matliv tvärt emot mina egna principer och kunskaper.

Men när jag under en hel vecka inte ens klarade av att lugnt cykla de knappa 15 minuter det oftast tar till min arbetsträning utan tvingades ta bilen, och väl där knappt kunde sitta eller stå eller gå för att kroppen vägrade samarbeta, och då det stramade över bröstet...
DÅ BLEV JAG RÄDD!

I början av november gick jag så till farbror doktorn och fick kollat upp mitt EKG. Det var inget fel på hjärtat och jag drog en lättnadens suck. Spänningen över bröstet minskade faktiskt redan innan jag hunnit gå därifrån. (Och vad övrigt sas där är mellan honom och mig.) 

Ett par dagar senare lydde jag äntligen kroppens tjatande och beslöt att till en början se till att äta mer färsk frukt och råa grönsaker. Dessutom la jag av med blodtrycksmedicinen och hade bara Ibumetinen som reserv om jag skulle få riktigt ont. Jag hade nämligen redan börjat känna av magkatarrsliknande besvär, och då en av biverkningarna av antiinflammatoriska mediciner är magsår och allmänt ökad blödningbenägenhet, var det nödvändigt att hålla upp med de tabletterna.

Bara ett par dagar senare hade min ständiga molande huvudvärk släppt liksom resten av trycket över bröstkorgen.

Jag ökade mängden råa grönsaker och lyssnade på min mage som sa att kött inte var det lämpligaste för närvarande. (jävla kyckling den där helgen... fast den smakade gott i munnen...)

Så det blev vegetariskt och samtidigt mindre portioner.
Det var magen som sa det. Inte jag. Egentligen.

Under de följande 10 dagarna släppte den tandvärksliknande smärtan i händerna och jag blev piggare. Jag blev oerhört lycklig när jag på lördagen kunde cykla till amnesty och hem igen, och på söndagen klara av att (lugnt) cykla och promenera en sväng om travet och Vallåsdammarna och det visade sig att jag hade varit ute en hel timme sammanlagt. 

Jag hade visserligen ändå väldigt ont och var stel i musklerna, och kunde fortfarande inte sitta på en vanlig stol och äta, men den värsta udden av smärta hade slipats ner. Dessutom hade jag under de här 10 dagarna gått ner 1,5 kg.

~~~~ ~~~~ ~~~~

Jag tror det hade gått 5 - 6 dagar av min kostförändring, när en vän på min arbetsplats dängde en bok i händerna på mig och sa: "Jag tror du kanske skulle kunna ha nytta och glädje av den här! Läs och berätta sedan för mig vad du tyckte."

Boken han så lämpligt och vältajmat presenterade för mig, var...

(fortsättning följer i nästa inlägg...)